Försvarets Personaltjänstförbund – historik

Bakgrund

Beredskapsåren 1939 – 1945 var många svenskar fyllda av ambitioner att på frivillig väg göra en insats för det svenska försvaret. Många som innehade specialistbefattningar inom krigsmakten saknade en utbildning som underhöll deras kompetens, men även gav dem befordran. Under krigsåren var det svårt att tillfredsställa deras behov och efter kriget infann sig en viss krigströtthet. Men intresset fanns hos specialisterna och på 1950-talet bildades många av våra nuvarande specialförbund.

Bland personalvårdspersonal i västra Sverige växte ett önskemål fram om att sluta sig samman för utbyte av erfarenheter och för att få fördjupa kunskaperna om sin krigsbefattning. Ett par frivilligföreningar bildades i början av 1950-talet.

Personaltjänstförbundet bildas

Förbundet för Personalvårdsutbildning inom försvaret bildades den 14 januari 1955 vid ett sammanträde på Försvarsstaben i Stockholm. Vid bildandet deltog bl.a. representanter för Försvarets fältartistkår, Göteborgs militära personalvårdsförening, Östra Sveriges förening för personalvårdsutbildning inom försvaret och Övre Norrlands personaltjänstförening. Till ordförande för förbundet tillika styrelsens ordförande valdes dåvarande Chefen för Försvarsstabens personalvårdsavdelning Urban Rosenblad.

Stadgar och namn

Föreningens stadgar antogs 1955. Dessa har sedan ändrats vid ett flertal tillfällen. Nuvarande stadgar gäller från 2011. Stadgarna innehåller uppgifter om förbundets mål, verksamhets-område och organisation, förbundsstämman och styrelsens arbete samt om den ekonomiska förvaltningen och villkoren för förbundets upplösning.

Då förbundet bildades fick det heta Förbundet för Personalvårdsutbildning inom försvaret eftersom personalvården och upplysningsverksamheten utövades av samma ledning i Försvarsstaben. Redan efter några år framkom det önskemål om att utbildningsverksamheten och därmed rekryteringen till kurser i förbundets regi skulle omfatta hela personaltjänsten och att utövare av personaltjänsten på olika nivåer i krigsmakten, t.ex. personalchefer, skulle få möjlighet att bli medlemmar i förbundet. Vid 1964 års förbundsstämma beslöts därför att ändra förbundets namn till Försvarets Personaltjänstförbund.

Egen frivilligorganisation

Eftersom förbundet i huvudsak var en befälsutbildande organisation kom det redan vid bildandet att samverka med Centralförbundet för Befälsutbildning (CFB). Förbundet beviljades också anslutning till CFB som ett frivilligt befälsutbildningsförbund 1955.

Förbundet beslöt 1990 att göra en framställning till regeringen om att få status som en egen frivillig försvarsorganisation. Bakgrunden till detta var bl.a. en diskussion med CFB om förbundets ställning inom detta och den styrning som CFB utövade genom att fördela statsbidraget till förbundet utan att detta hade inflytande vid beslutstillfällena. Genom en självständig ställning skulle förbundet kunna få bidrag direkt från Överbefälhavaren, vilket ansågs gynnsammare. Förbundet önskade också bli avtalsbindande så att det kunde styra rekryteringen och utbildningen av kvinnliga personalvårdsassistenter. Förbundet var också en av de tjugofyra organisationer som enligt förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet blev en frivillig försvarsorganisation från och med den 1 juli 1994.

Förbundet ingår det sedan 1994 i Frivilliga försvarsorganisationernas samarbetskommitté (FOS) som är ett centralt samarbetsorgan mellan de frivilliga försvarsorganisationerna.

Föreningarna

Vid 1955 års utgång fanns det åtta föreningar inom förbundet, sju personaltjänstföreningar och Försvarets Fältartistkår. Genom sammanslagningar återstår det fyra personaltjänst-föreningar. Försvarets fältartistförening begärde utträde ur förbundet 1998 för att ingå i CFB som en självständig förening. Så gjorde även Sveriges Militära Psykförsvarsförening som beviljades inträde i förbundet 1965 och utträde 1978.

Medlemmar

Den som vill vara med i personaltjänstförbundet blir medlem i någon av föreningarna. Från början skulle föreningarnas medlemmar vara knutna till personalvården eller personaltjänsten inom försvarsmakten och ansökningarna om medlemskap prövades noga av föreningarnas styrelser. Under 1960- och 1970-talen gick man över till att direkt anta dem som ville bli medlemmar. Det stora flertalet medlemmar kom ändå att vara knutna till personalvården eller personaltjänsten inom försvarsmakten. På senare år har bl.a. genom kurserna i krishantering även andra intresserade blivit medlemmar i föreningarna.

Föreningarna har alltid varit öppna både för kvinnor och män. Redan från starten fanns det också kvinnor med i föreningarna. Den första kvinnan blev ledamot i förbundsstyrelsen 1958 och sedan dess har det alltid funnits kvinnor i styrelsen.

De första tio åren steg medlemsantalet från 355 medlemmar till 1 350 och som mest hade förbundet 2 199 medlemmar 1979. Härefter har en minskning skett, bl.a. beroende på den utveckling som försvaret genomgått de senaste tio – femton åren. Antalet medlemmar är nu drygt 360.

Utbildning

Den frivilliga personalvårdsutbildningen inriktades från början på att följa bestämmelserna för den frivilliga befälsutbildningen i övrigt. Utbildningen skulle således ge deltagarna antingen kompetens för placering i personalvårdsbefattning, kompetens för förordnande i högre tjänsteklass, eller bibehållen kompetens i innehavd befattning.

De första bestämmelserna för frivillig personalvårdspersonal utfärdades 1956. Bestämmelser för kvinnlig personalvårdspersonal fastställdes 1960. De innebar att den kvinnliga personalen i princip skulle gå igenom samma utbildning som motsvarande manlig personal.

Kurserna anordnades som centrala lägerkurser, veckoslutskurser eller lokalt anordnad utbildning. Förbundet svarade för den centrala utbildningen och föreningarna för den lokala och regionala utbildningen. I början av 1960-talet koncentrerades den centrala frivillig-utbildningen till Gottskär och Hemavan. I början av 1990-talet förlades all central sommar-utbildning till Falsterbo kursgård. Vinterutbildningen ägde rum i Hemavan till 1999. Därefter har förbundet inte genomfört några centrala vinterkurser. Från och med år 2003 genomförs all central utbildning på Flottiljområdet, Halmstads garnison.

Under förbundets första tio år genomfördes utbildning inom personalvårdens olika områden i krig och personalvårdspersonalens uppgifter som stabsmedlem och integrering i stabsarbete. I utbildningen ingick även praktiska övningar som skjutning, orientering och skidåkning.

Under 1970- och 1980-talen genomfördes veckokurser i allmän personalvård, personaltjänst i krig och vid KFÖ-förband, socialtjänst inom försvaret och socialpsykologi, praktisk juridisk tillämpningskurs samt kurser för fältartister och för psykförsvarspersonal. Över 200 personer deltog årligen i den centrala utbildningen.

Den första centrala veckokursen i krishantering ägde rum sommaren 1993. Kursen har därefter byggts på med ytterligare veckokurser och veckoslutskurser i krisstöd och debriefing. Kurserna har medfört ett ökat intresse för förbundets utbildning, även från grupper som inte är krigsplacerade inom personaltjänsten, t.ex. yrkesofficerare, sjukvårdspersonal, poliser, kronofogdar och bankpersonal. Hittills har mer än 400 personer gått igenom utbildningen i krishantering.

På senare år har förbundet också genomfört veckokurser i personaltjänst och för bataljons-pastorer samt veckoslutskursen Mångfald i internationell tjänst . Förbundet ansvarar också för de kurser i värdegrund som riktar sig till frivilligorganisationernas medlemmar. Målsättningen för dessa kurser är att ge deltagarna en grundläggande bakgrund till Försvarsmaktens arbete med värderingar som styrmedel.

Nyheter sen 2015

FPF är nu en avtalsorganisation med uppdrag att skriva avtal med personer som är personalbefäl, CS1 eller personalvårdsbefäl i en hemvärnsbataljon.


 

Förbundets historik finns utgiven i Med facklor och svärd i frivilligförsvarets tjänst – Försvarets Personaltjänstförbund 1955 – 2005 som kan beställas från förbundsexpeditionen. Författare är Björn Lindquist och Carl-Axel Pearson.

Björn Lindquist